Hemresa!
Ska bli sååå skönt att komma hem till Sverige! Har Rickardlängtan så det skriker om det! :)
Btw, Senast vi var i Istabul satt vi upp två mål vi skulle ha gjort innan vi åkte där ifrån.
1. Dricka Turkisktkaffe, enligt Eric, AAAS starkt kaffe som serveras i jätte fina koppar....
2. Fotograferas med en moské!
Mission completed!
Resan hittils har gått fint, dock blev vi lite försenade från Mbarara till Entebe, pga en lastbil som låg över vägen, men vi hann iallafall till flyget och hann till och med stanna och ta kort där ekvatorn korsar!
Ses hemma imorgon! ;)
Kram!
Sista heldagen i Mbarara!
4 "vanliga" förlossningar och 1 kejsarsnitt, jag är mycket nöjd!
Nu sitter vi hemma efter att ha legat och glassat lite vid poolen. Jossa och Linda har kommit hem från sin lilla semester. Kvällen består av att packa och käka ute på någon restaurang. Skönt att ha det mesta klart till imorgon så man bara kan slappa och bättre på solbrännan;)
Jag är mycket glad över att vi åkte hit, jag har lärt mig väldigt mycket. Speciellt att jag ska vara glad över vår vårdvetenskapliga lära vi har i Sverige! Och inte minst så är jag super glad över att få ha sett, träffat och upplevt det fina land som ändå Uganda är!
Och så är jag mycket glad över att ha haft Eric som resesällskap under dessa fyra veckor, du är toppen vännen! Imponerad att han orkat med ett hus med bara östrogen ;)
BB-avdelningen.
En badkruka :P
Kramar/ Amanda
Gyn- och förlossningsavdelningen.
Eric tyckte det var lite läskigt så han valde att vara på barnavdelningen resten av veckan..
Igår var det en riktigt intressant dag, fick se mina tre första förlossningar, två pojkar och en tjej. Guuud vilken upplevelse!
Förlossningssalen.....
Idag hade Betty (vår handledare på den avdelningen, super bra!) planerat in att jag kunde följa och se hur ett kejsarsnitt går till. Väl uppe på operation så blev min roll inte bara åskådare utan ASSISTENT!
Shiiit va pulsen gick upp. Men doktorn va coollugn och sa att vi tar det sakta så går allt bra.
Och det gjorde det. Killen som gjorde kejsarsnittet var jätte duktig och förklarade och tyckte till och med att jag va lite av en naturbegåvning(galet stolt:P) som, vad jag antar, gjorde det jag skulle, och gjorde det bra..(?)!:P haha!
Så efter 15 minuter så hade en liten supersöt tjeja kommit till världen. Både modern och barnet mådde fint efteråt.
Förberedelse innan kjejsarsnittet.
Ska förhoppningsvis få assistera en vanlig förlossning oxå!!:)
Nu är det bara två dagar kvar se n bär det av hem till Växjö igen.
Kram på er!
/Amanda
Påskafton!
Glad Påsk alla!
Jossan och Linda åkte idag på gorillorna sightseeing och annat skoj och kommer inte hem förens fredag nästa vecka. Så nu sitter vi och har huset för oss själva. Undra va för bus vi ska hitta på. (Eric har lovat att han ska med på aerobic en gång i alla fall, bildbevis kommer!)
I torsdags var vi på psykiatrin. Det var en spännande upplevelse för att man ber till gud att man inte råkar bli psyksjuk på denna vistelse vi har här nere. Om det är någon som har sett Shutter Island och minns den avstängda delen där de ”värsta” patienterna satt, så ser precis isoleringscellerna ut så i Uganda.. Patienterna var även mycket tungt medicinerade och har ingen möjlighet till samtalsterapi.
På eftermiddagen lyxade jossan och jag (Amanda) till vardagen med lite manikyr och skrubb/massage för både tå och fingrar och så rygg och rumpmassage på det, endast 120 svenska riksdaler. DET NI! Efter det vankades det middag ute med de två andra.
Långfredagen spenderade vi mest inomhus, eftersom Lindas plan med en solig fredag gick i moln (höhö) och det regnade absolut hela dagen. Men vi hade ändå en mycket trevligt lååång fredag och åt en god middag med vin och spelade kort (vår absoluta nr1 sysselsättning här nere!)
Om exakt en vecka har vi packat våra väskor och denna resa är över. Tiden har gått sjukt fort men vi känner båda att vi snart har fått nog av ”slow motion landet” Uganda och längtar hem efter stressiga Sverige J!
/ Amanda & Eric
Glad Påsk!
Imponerande, inte sant? :)
GLAD PÅSK!
Näst sista veckan.
Vi har måndag och tisdag varit på kirurgavdelningen, vilket har varit både intressant och fruktansvärt.
Många av patienterna har både stora och smärtsamma sår och återigen finns det ingen smärtlindring att ge dom utöver den dagliga doseringen. Så ni kan ju tänka er vilken smärta patienter känner när när sjuksköterskan ska tvätta rent såret på en patient med hela armen brändskadad så att ben och ligamenten syns eller när doktorn vill försöka få en pojke som blivit träffad av blixten så hela benen och fötterna är totalt skinnflådda att stå på benen. AJ!
Det är verkligen inte lätt att stå bredvid och se, men som Eric skrev i ett tidigare inlägg, man får bara finnas där och trösta...
Onsdagen skulle vi åkt ut med communitycare, de åker runt till olika distrikt i Mbarara och informerar och lär ut om hälsa och livsstil. Men eftersom det regnade här idag så bestämmer sig patienterna att stanna hemma istället och gräva:P. Så vi åkte med till ett Health center istället. Som kan jämföras med en "lättare vårdcentral" i Sverige.
Om två veckor är vi hemma igen, va fort det går!
Queen elizabeth national park!!
Marioiteten av patienterna har antingen en cancerdiagnos eller HIV. Det har varit kanon kul och intressant att få vara med och vi tycker absolut att Hospies har kommit mycket längre i sin vård och patientkontakt än vad som, tyvärr, bedrivs på sjukhuset! Beror säkerligen en hel del på att hospies sponsras av privatpersoner och andra länder..
Bilden visar tre st 500 ml flaskor, alla innehåller oral Morfin. Eftersom resurserna och tiden inte finns till, får patienten en flaska med läkemedel som de själva (eller anhöriga) får dosera och ge.(!)
/Amanda
Vårdvetenskapen
Här i Uganda finns inget som heter "att tänka på patienten". Här kan man skrika på dem, orsaka dem smärta, slänga av täcket eller till och med bara be en mamma gå där ifrån med sitt döda barn.
Idag var min och Amandas andra dag på akuten, vi har verkligen försökt göra vårt bästa för att hjälpa patienterna, lugna dem, lindra smärta! Det är inte lätt, men vi har försökt, och jag tyckte vi gjorde ett otroligt bra jobb!
Florence och Katie i ny form! ;)
Resurserna här nere är väldigt små, men ibland kan man ju önska lite mer. Jag ville kolla tempen på en liten pojke, men det fanns ingen febertermometer på akuten enligt sjuksköterskan! Det kan ju inte vara speciellt dyrt att köpa en febertermometer!
Idag har jag tvättat, handtvättat! Väldigt tråkigt, men det blev säkert bra! Sen tog jag och Amanda en öl i solen, så otroligt gott! Inte helt fel! Men jag längtar efter en öl, köttbit, sås och potatisgratäng! Eller pizza! Och min flickvän! :) Idag är det bara 17 dagar kvar tills vi åker hem, tiden går så snabbt! Jag längtar hem, men jag vill ju vara kvar här också. Det är väldigt lärorikt, eller kanske nervprövande! En erfarenhet för livet. Jag kommer helt klart tillbaka till detta vackra land!
"Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta!"
Eric Dicksson
Andra veckan här nere...
Idag är det skinande sol och varmt här nere i Mbarara, temperaturen ligger kanske runt 25-30 grader, helt ok!
Sitter just nu ute i skuggan och lyssnar på ”ÅÅÅÅÅ vaad goooott det är med oliver, jaa det är så gott så jag nästen skulle kunna leva på det!!!” (citat Eric Dicksson) :P
Denna måndagsförmiddag har vi spenderat på akuten. Den avdelningen har 9 sängplatser och om det blir fler patienter som är i akutbehov av sängplats får dem ligga snällt på en madrass på golvet. Dagen bestod av mest ”se och lära”… För oss ”vetenskapliga och kritiskgranskande- svenska sjuksköterskestudenter” ställer vi oss lite frågande mot det de gör ibland, men vi inser snabbt att vi inte kan agera heros och ändra denna sjukvårdskultur.. Här finns typ ingenting som heter ”patientens livsvärld, lidande eller välbefinnande”…
Vi ska vara där imorgon också, så då blir det nog lite bättre…
Helgen spenderade jag och Eric på en ö som heter Bushara Island, vid Lake buriouni. Ön och naturen runt omkring var fantastiskt vacker! Vi kom till ön med hjälp av Robert, en mycket trevlig chaufför som även agerade lite turistguide. På ön gjorde vi inte speciellt mycket, käkade god mat, drack en kall öl och så paddlade vi kanot, eller ”ur gröpt eukalyptus spam”, gick inge vidare första dagen men igår fick vi till det och kunde paddla runt hela ön! :P
Hur är allt hemma?
Hur går praktiken/teorin för våra kära klasskamrater?
Stor kram/ Amanda
Mitt första inlägg! ;)
Mitt första inlägg här, har inte varit så aktiv, så för att hålla Amanda glad så är jag tvungen att skriva något!
Nu är snart första veckan avklarad på sjukhuset här i Uganda. Och det har varit fantastiskt spännande men också otroligt jobbigt. Andra dagen på barnavdelningen sitter jag och håller en liten 11-månaders flicka i handen när hon dör, och detta för att syrgasen är slut samt att blodpåsen var trasig. Skillnaderna mot Sverige är väldigt stora.
Det är bara att försöka fokusera på det som är positivt, som igår hade vi i alla fall syrgas till ett litet barn som behövde det. Sen tog den slut.
(Nu sitter jag och kollar ut genom fönstret och ser på när Linda och Amanda stretchar efter deras löparrunda, förstår inte hur de orkar)
Till alla er som tror att det bara finns jordtrampade golv här så kan jag säga att ni har fel, vi har något betongliknande, otroligt trevligt! Vi bor mycket finare än vad jag kunde hoppas på, det finns varmvatten ibland, och sängen är faktiskt skön! :)
Såhär ser jag och Amanda ut när vi ska till jobbet, så himla fina! :)
Jag är vädligt glad över att Amanda är här också, hade inte klarat mig annars! Tack!:)
Ha det gott!
Hälsningar från Afrika
Eric
Första veckan snart gjord....
Nu äntligen kommer det bilder från sjukhuset.
Eric och jag har spenderat måndag- onsdag på barnavdelningen och kommer spendera torsdag och fredag på medicinavdelningen. Ugandas sjukvård skiljer sig skiljer sig något enormt från Sverige! Ett skräckexempel är att barn dör pga att sjukhuset inte har tillräckligt med syrgas och att blodpåsarna är slut på labb.
På barnavdelningen var med på både ronder och i akut/ankommanderummet. På ronderna går den ansvariga doktorn runt och pratar med patienterna och läser i deras pappersjournaler (som ligger helt öppet på patientens sängar, mycket tillgängliga för de som är nyfikta, här finns inget som heter sektretess!) Sjukvården kan genom vissa donationer erbjuda patienter vissa behandlingar, som cytostatika, men ofta får patienterna stå för detta själva detta gäller även kanyler mm.
I akut/ankommanderummet så är det en doktor som tar in patienterna för bedömning och för att vidta första åtgärder. Mycket intressant att få vara med och se!
Medicinavdelningen är uppdelad i en man- och i en kvinnosal. I dessa salar ligger 25-30 patienter. (Och vi i sverige tycker det är förskräckligt med "6-salar") I varje sal ansvarar en sjuksköterska (!) och assisteras sedan av studenter. Detta sjukhus skulle aldrig fungera utan dem!
Omvårdnaden av patienterna sköter inte vårdpersonalen utan de anhöriga. Det betyder att om en anhörig ligger inlagt på sjukhuset, bor resten (eller iallafall några av) familjemedlemmarna även de på sjukhuset, de ser även till att patienten får i sig mat och dryck, vilket de får laga och stå för själva.
Detta leder till att sjukhusområdet ser ut som ett litet campingläger.
De bilder vi lägger upp är godkända av ansvariga sjukvårdsperonal samt berörd patient/ deras anhöriga.
Sjukhusets (tomma) gastuber! | Stick/deredningsbord | Korridor på barnavd innan patienterna kommit.
Medicinavdelingen:
Läkemedelsvagnen som står i korridoren....
Rond, 1 doktor och 8-14 medicinstudenter........!
/Amanda
Bilder.
Lördag-Söndag.
Fredag spenderades, efter en fantastiskt svettig och ansträngande löptur med Linda, vid poolen som ligger rätt nära vårt hus. Sjukt skönt att ha en pool att gå till när värmen är som mest!
På kvällen åkte vi med två brittiska tjejer till ett ställe som heter Heat, riktigt coolt, där man satt ute under bar himmel!
I lördags var vi på Oxford in. God mat, mätt mätt mätt!! :)
I söndag fm var vi på en katolsktgudstjänst, Finklänningen på och själva gudtjänsten va hm, ja va ska vi säga, annorlunda men rätt festlig tillställning.
Bilder kommer!
Puss&Kram/ Amanda!
Äntligen framme, två dagar i Uganda gjorda!
FRAMME I UGANDA, Mambarara.
Allt har gått jättebra och vi båda är välbehållna!
Myycket intryck, det verkligen helt olikt Svedala!
Maten ser inte speciellt god ut, men man ska inte klaga, blunda och svälj så smakar det faktiskt gott :)
Detta är Linda och Josefin från vår klass, de kom till Uganda redan den 2 mars. Perfekt att ha folk här nere som redan vet allt man behöver veta och visar oss runt till diverse marknader och annat trevligt.
Vårt hus, visst är det fint.
Här bor vi ett litet rum, bild nedan. Det är typ som studentkorridor, folk flyttar in och ut och alla delar på kök och dusch. Funkar mycket bra!
På förmiddagen idag träffade vi Furutunate, som är kontaktperson till oss Svenskar, och la upp ett schema inför de fyra kommande veckorna. Vi ska blandannat vara med på kirurgavdelningen och medicinavdelningen, pediatrik,psykiatrin och homecare teamet. Vi ser verkligen fram emot att få börja vara på sjukhuset!!
I eftermiddags gick Vi och Jossan ut på en liten prommenad til "old market", jaaaa, det är ju lite annorlunda:)
Händer det nått skoj hemma?
Många kramar/ Eric och Amanda!
Mellanlandning i Istanbull, det är biffen som uppdaterar!
Efter en mycket mycket trivsamt frulle på sjunde våningen på vårt, om vi ska göra en jämförelse, Istanbulliska Hiltonhotell, har vi nu överlevt natten och tänkte nu bege oss ut på en upptäktsfärd.
Vi har två saker på vår "måste göras under en dag i Istanbull-lista":
1. Dricka Turkisktkaffe, enligt Eric, AAAS starkt kaffe som serveras i jätte fina koppar....
2. Fotograferas med en moské!
Erics jävulshorn byebye!
Före - Efter
Byebye/ Biffen & Sparris!
Nu drar vi!
Packat och klart!
Håll oss uppdaterade om vad som händer hemma så håller vi er uppdaterade om vad som händer i Afrikatlandet!
Cyyyaaa!
Overallsittning/byebye-fest & packning........
Massa finfina människor, alla på riktigt gött partyhumör!! Det bjöds till och med på ett tal, det tackar vi Sofie Hansson för!:)
Här kommer lite gobitar:
Backpackerväskan är packad med allt från kläder, havregryn, myggnät och antidiarrétabletter, ja jo har väl med det viktigaste?! Väskan väger iallafall bly, det är ju tur att man är stor o stark! :)
GOSCH imorgon bär de verkligent av!!! :D
/Manda
Det börjar dra ihop siiiig!!
Vi (eller jag, Manda) hoppas på att det finns några som är nyfikna på vad vi har för oss där nere och som kommer sakna oss, därför denna blogg!
UGANDA HERE WE COOOME!
